Citat ur faktaböcker

Författaren har inspirerats av faktaböcker och forskningsrapporter om mobbning vid bygget av historien och karaktärerna.

Om mobbning – några citat

Mobbning är ett brott: ”Mobbning kan involvera ett eller flera av det som juridiskt benämns misshandel, olaga hot, förolämpning, förtal, övergrepp i rättssak, stöld, skadegörelse, olaga frihetsberövning, ofredande och sexuellt ofredande.” (Wikipedia).

”I ett mer vardagligt språk kan man definiera mobbning som upprepat negativt eller ”ondsint” beteende, från en eller flera personer som riktar sig mot en person som har svårt att försvara sig.” (Antologin Utstött, Olweus 2007, sid 59).

”De negativa handlingarna kan enligt Olweus innebära hot, hån och ord som ger obehag. Det kan också handla om slag, sparkar, knuffar eller att någon hålls fast mot sin vilja. Andra exempel är att man gör grimaser eller undviker att prata eller vänder ryggen åt någon som vill ha kontakt.” (Mobbning kan stoppas, Höiby 2002, sid 11).

”Mobbningens fyra kännetecken: maktobalans, avsikt att skada, hot om fortsatta angrepp och skräckvälde.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 135).

”… mobbning kan ses som en individuell strategi i syfte att vinna respekt.” (Mobbning – en fråga om makt, Björk 1999, sid 103).

”Det är inte ovanligt att pojkar och flickor i pubertetsåldern, fysiskt eller socialt trycker ner ett mobbningsoffer för att höja sin egen status i gruppen av jämnåriga. Den uppenbara bristen på konsekvenser i kombination med kortsiktiga vinster – höjd status, applåder, skratt och uppskattning bidrar till att bryta ner medlöparens inre spärrar mot sådana antisociala handlingar.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 92).

”Genom att välja offer som är resignerade och undergivna, osäkra på sig själva, fysiskt svaga och i en position med mindre makt och status i gruppen, kan de barn som mobbar demonstrera sin makt om och om igen för resten av gruppen. På så sätt kan de förnya sin högstatusposition utan rädsla för att någon ska motsätta sig deras beteenden.” (Antologin Utstött, Christina Salmivalli och Ulrika Willför-Nyman 2007, sid 82).

”Mobbning är inte normalt. Mobbning är asocialt beteende och måste behandlas som sådant… Vad som behövs är en social lösning på ett socialt problem.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 67).

”Man kan se mobbning som en del av ett mer allmänt mönster av antisocialt eller regelbrytande beteende… Skolmobbarna hade alltså som unga vuxna en fyra gånger så hög nivå av relativt allvarlig kriminalitet som kontrollpojkarna.” (Mobbning i skolan, Olweus 2001, sid 26).

”Att offret har sig själv att skylla är ett ofta använt uttryck i mobbningssammanhang, och utgör givetvis ett sätt att legitimera den fortsatta processen. Vanligt är att man tillskriver offret någon form av avvikelse, norm- och/eller regelbrytande beteende. På så sätt blir det ”tillåtet” att mobba.” (Mobbning – en fråga om makt, Björk 1999, sid 93).

”De fyra mest effektiva motgifterna mot mobbning är stark självkänsla, förmåga att vara en god vän, att ha åtminstone en god vän som aldrig sviker och att kunna samarbeta med andra i en grupp.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 173).

”Om barnen blir utsatta över lång tid, i olika situationer och sammanhang, är det svårt för dem att värja sig från känslan att något är fel på dem som individer. Känslan av att känna sig oduglig, värdelös, dum, hjälplös och utstött producerar skamrelaterade känslor och skamkänslor. De är förödande för möjligheterna att utveckla en trygg och positiv självuppfattning.” (Antologin Utstött, Odd Lindberg 2007, sid 38).

”Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en elev, att få känna sig trygg i skolan och slippa bli utsatt för övergrepp och förnedrande behandling.” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 39).

Om mobbaren – några citat

”Mobbaren vet inte vad empati är, och upplever själv att han har makt och är omtyckt av andra. Egoism, intolerans och en njutning av att frysa ut andra är hans kännetecken.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 31).

”Ett utmärkande kännetecken för mobbarna är deras aggressivitet mot kamrater – det är närmast inbyggt i definitionen av en mobbare… De präglas ofta av impulsivitet och starka behov att dominera andra. Mobbarna ser ut att ha en liten medkänsla med offret för mobbning. När det gäller självkänsla, har mobbarna en genomsnittlig eller förhållandevis positiv värdering av sig själva. Om de är pojkar, är de ofta fysiskt starkare än sina kamrater och särskilt mobboffren.” (Mobbning i skolan, Olweus 2001, sid 25).

”… för lite kärlek och omsorg och för mycket ’frihet’ under uppväxtåren starkt bidrar till utveckling av ett aggressivt reaktionsmönster. En tredje faktor som har visat sig höja barnets aggressionsnivå är föräldrarnas användning av s.k. maktorienterade uppfostringsmetoder som fysisk bestraffning (stryk) och våldsamma känsloutbrott. Detta stöder uppfattningen att ’våld föder våld’. ” (Mobbning i skolan, Olweus 2001, sid 30).

”Mobbare vill dominera andra människor… utnyttjar andra för att få vad de vill ha… bryr sig bara om sina egna önskemål och behov och struntar i andras rättigheter och känslor… passar på att göra illa andra barn när föräldrarna eller andra vuxna inte ser… vägrar ta ansvar för sina handlingar … har stort behov att bli uppmärksammade.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, en del av punkterna på sid 44).

”Mobbning är lika med arrogans. Barn som mobbar visar en överlägsenhet som ofta är en mask för att dölja den egna sårbarheten och en känsla av otillräcklighet. De resonerar som så att deras förmenta överlägsenhet ger dem rätt att såra dem de föraktar, medan det i själva verket är en ursäkt för att trycka ner andra för att själv känna sig starka.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 45).

”Att vara mobbare – möjliga tecken… Retas (förhållandevis ofta) på ett obehagligt sätt, hånar, säger sårande saker, kör med, hotar, driver med, förlöjligar, knuffar, sparkar, slår och förstör saker för andra elever. De kan visa sådant uppförande mot många elever, men väljer särskilt ut svagare och relativt försvarslösa elever som sina offer. Många mobbare är duktiga på att få någon av sina medlöpare att utföra själva ’grovarbetet’, medan de själva håller sig i bakgrunden.” (Mobbning i skolan, Olweus 2001, sid 45).

”Hur en mobbare brukar bete sig när han eller hon blir upptäckt: Nekar till att ha gjort något fel… Bagatelliserar händelsen: Jag skojade bara lite… Motattack: Han blev plötsligt helknäpp… Försöker framstå som ett offer genom att anklaga den mobbade för att ha satt igång bråket… Räknar med stöd från medlöparna, att de förnekar allt som den mobbade säger till sitt försvar… Mobbaren lär sig sina repliker väl, blir en mästare på att spela offrets roll, får andra barn att samarbeta med honom och spelar på de vuxnas känslor och fördomar.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, en del av punkterna på sid 57).

”I sin bok For your Own Good skriver den internationellt kände psykiatern dr Alice Miller: ’Det är väldigt svårt för många att förstå att varje förövare en gång varit ett offer själv. Ändå borde det vara självklart att den som ända från barndomen får känna sig fri och stark inte har något behov av att förödmjuka en annan människa.’” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 73).

”Många av de barn som mobbar kan inte bryta sitt beteendemönster utan tar det med sig in i vuxenlivet, där de får problem med relationer till andra människor. Risken är stor att de behandlar sina barn illa; de får svårt att behålla ett arbete och hamnar oftare i fängelse.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 16).

Om den mobbade – några citat

”Det är aldrig den mobbades fel att mobbning sker! Aldrig!” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 46).

”När en mobbare behöver trycka ner någon för att känna sig överlägsen själv (eller för att bekräfta sin status) hittar han eller hon lätt en ursäkt för att utse någon till offer. Det kan vara precis vad som helst… den som är yngst, minst, osäkrast eller räddast… den som är blyg, reserverad, tyst, försagd och känslig… den som är tjock eller smal, kort eller lång… den som är intelligent, begåvad eller talangfull eller på annat sätt ’sticker ut’… den som har fysiska eller mentala funktionshinder… den som råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle – och blir angripen därför att mobbaren behöver ett offer där och då.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, en del av punkterna på sid 72).

”Barn som är förödmjukade, plågade och misshandlade kan ändå varenda dag bära en mask av normalitet, men under de tillkämpade leendena och de nervösa skratten döljer sig en skärande smärta… Den djupa skammen över att avvisas och förödmjukas kan få ett barn att till slut explodera eller implodera.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 81).

”Barn har många anledningar att inte berätta för vuxna att de blir mobbade: De skäms över att de blir mobbade… De är rädda för att mobbaren hämnas om de berättar… De tror inte att någon kommer att hjälpa dem.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, en del av punkterna på sid 77).

Om medlöparna – några citat

”Det finns inga oskyldiga åskådare.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 202).

”Medlöparna är oljan som smörjer mobbningsmaskinen. Utan dem bildas ingen grupp och översittaren står ensam. Vilken elev som helst, som följer minsta motståndets lag, blir en medlöpare.” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 41).

”… spelet om makt kräver en offentlighet. Det är gruppens uppgift att representera denna offentlighet. Utan den ser kränkningarna ut att inte fungera… Klart är att skolan som socialt rum erbjuder många lämpliga miljöer för dessa spel.” (Mobbning – en fråga om makt, Björk 1999, sid 98).

”Att bara stå och titta på eller vända sig bort har sitt eget pris. Orättvisor som ignoreras eller accepteras blir en förgiftning som sprider sig även till dem som trodde de kunde hålla sig utanför. Deras självkänsla och självaktning vittrar sönder medan de kämpar med sin rädsla för att bli inblandade och med insikten om att de genom att inte göra något sviker sitt eget moraliska ansvar mot offret.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 92).

Orsaker till att inte ingripa: ”Medlöparen är rädd att annars själv råka illa ut… Medlöparen är rädd för att bli mobbarens nya offer… Medlöparen vet inte vad han eller hon ska göra… Det är viktigare att få vara med i gänget än att försvara de utstötta.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, en del av punkterna på sid 96-99).

”Barn och unga som bevittnar mobbning är fångade i ett socialt dilemma. Å ena sidan förstår de att mobbning är fel och vill göra något för att stoppa den – å andra sidan strävar de efter att säkra sin egen status och säkerhet i kamratgruppen.” (Antologin Utstött, Christina Salmivalli och Ulrika Willför-Nyman 2007, sid 85).

”Mobbning skapar ett klimat av rädsla där barn känner sig osäkra, och det är viktigt att få dem att förstå att alla har ett ansvar för att skapa ett tryggt, tolerant, värdigt och mobbningsfritt samhälle.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sidan 100).

”Mobbning frodas i en miljö där man håller tyst om saker och ting.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 214).

”Ett annat uttalande från domstolen som jag tycker är värt att redovisa är deras syn på mobbningsfenomenet generellt. Så här sa domstolen: ’Även den som inte självt aktivt mobbar någon annan, men som har kännedom om mobbningen och ändå håller tyst, kan nämligen i någon mån också sägas vara förövare.’” (HJÄLP – mitt barn är mobbat! Pipping 2013, sid 140).

Vad kan den mobbade göra? – några citat

Alla experter uppmanar: BERÄTTA för föräldrar, lärare! Då kan en förändring ske! Skolan är skyldig att stoppa mobbningen!

”Jag vill uppmana dig – barn eller tonåring – som själv är mobbad och kränkt… Berätta det för någon vuxen! Det är inget fel på dig, och det är inte din skuld, att du blir plågad av andra elever. Tvärtom! Det är din rättighet att slippa bli mobbad och kränkt, och vuxna har skyldighet att hjälpa dig!” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 51).

Flera böcker föreslår att barnet kan träna med föräldrarna hur de kan svara en mobbare:

”Bestämda självsäkra repliker och handlingar kan däremot upplösa mobbarens aggression och de låter den angripne behålla sin värdighet och integritet. ’Usch! Det där var inte roligt. Nu sticker jag!’ ‘Det där behöver jag inte ta emot.’ ’Det där är under både din och min nivå.’… I sin bok Tongue Fu! beskriver Sam Horn varför självsäkra yttranden kan hejda mobbning. ’Mobbare provocerar sina offer för att se vad de tål och de beundrar egentligen dem som säger: ’Det där kommer du inte undan med här!’” (Coloroso, sid 178)… ”Idén är att ha flera inövade roller med repliker och handling till hands och möjlighet att avgöra vilken av dem som passar bäst i en viss situation. Ibland är det bäst att säga saker tyst för sig själv, andra gånger att låta alla höra, någon gång kanske det är bäst att ropa på hjälp, medan det andra gånger är bättre att hålla tyst och bara springa sin väg.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 180).

”Barn som uppmuntrar sig själv med positivt tilltal för att stärka sitt självförtroende och sin självaktning har större möjligheter än andra att se att anledningen till mobbningsangreppet kommer utifrån och därför inte är något de kan anklaga sig själva för. Den replik jag skulle vilja ge till alla barn är denna: ’Jag är en snäll, kärleksfull, ansvarskännande person. Jag bad inte om det här. Jag förtjänar det inte. Den där mobbaren gjorde ett misstag, har en dålig dag och försöker tillgodose sina egna behov på ett elakt sätt.’ Ibland passar den bäst att yttra för sig själv mellan tänderna medan man avlägsnar sig från mobbningsscenen; andra gånger kan den gärna kastas i direkt i ansiktet på mobbaren. Hur man än gör är effekten att den mobbade bekräftar sin egen värdighet och självaktning och placerar problemet där det hör hemma – hos mobbaren.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 175).

Ring och få råd och stöd! Du kan vara anonym. BRIS (barnens rätt i samhället) har telefon 116 111 och BEO (Barn- och elevombudet) har telefon 08-586 080 00. Fler telefonnummer finns under länkar. Men viktigast av allt: BERÄTTA för föräldrar och skolan. Skolan har skyldighet att stoppa mobbning.

Vad kan de som ser mobbning göra? – några citat

Alla experter uppmanar: BERÄTTA FÖR EN VUXEN PÅ SKOLAN! Mobbning skall stoppas, alla i klassen mår dåligt av att någon mobbas.

”Jag tycker heller inte, att den elev som vill vara anonym är feg. Slå larm är gott nog! Sedan är det de vuxnas plikt att göra jobbet!” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 89).

”Vägra delta i mobbningen… ge offret sitt stöd i efterhand (’Det där var väldigt elakt gjort av honom. Vill du gå med oss?’) … ta upp saken med mobbaren inför andra eller privat (’Låt henne vara, kom så går vi och äter istället’)… ingripa aktivt till den mobbades hjälp… t.ex. bjuda en utfryst klasskamrat på fest, låta bli att skratta åt ett elakt skämt… berätta för en vuxen om mobbningen, komma överens med andra om att ingripa och hejda mobbaren eller ta steget ensam.” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 205).

”För mig är det precis lika hjältemodigt att rädda någon från att bli mobbad och kränkt, som att exempelvis rädda någon från att drunkna. Det är medmänsklighet” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 90).

Vad kan föräldrarna till ett mobbat barn göra?- några citat

”Låt ert barn – er tonåring – förstå, att ni, som förälder aldrig kommer att ge er, förrän mobbningen och kränkningen har upphört! Tala om, att det är de som mobbar och kränker som har skulden!…Sedan tar ni omedelbart kontakt med skolan… Om allt fungerar som det skall, så utlöser den person, som ni tar kontakt med omedelbart skolans likabehandlingsplan.” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 67-68).

”Det går att komma tillrätta med mobbning och kränkning. Lyft fram ohyran i ljuset! Det är ett av mina guldkorn, som jag ofta och gärna upprepar.” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 95).

”Som förälder hoppas man kanske att mobbningen skall lösa sig av sig själv, men det gör den inte. Det är alltså viktigt att som förälder agera snabbt om man misstänker att ett barn är utsatt, det är alltid lättare att få stopp på mobbning i ett tidigt skede.… Skolan är enligt lagen skyldig att arbeta vidare till dess att kränkningarna upphört och barnet åter kan känna sig tryggt i skolan.” (HJÄLP – mitt barn är mobbat! Pipping 2013, sid 119 och 120).

”Se till att du och ditt barn får komma till skolan och träffa rätt person…”skriva ner fakta om vad som hänt och ta med dem till mötet”…”ta reda på vilka åtgärder som kommer att vidtas mot mobbaren” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, några av punkterna på sid 233-234).

”Jag uppmanar alla drabbade att dokumentera bevis – t.ex. spara sms, ta skärmdump på datorn – och sedan omedelbart anmäla all elektronisk mobbning och kränkning till polisen! Det är en kriminell handling – ett brott. Det kan vara svårt, men det är inte omöjligt, att ta reda på vem som ’tryckte på knappen’.” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 23).

”Trots min besvikelse och frustration över, som jag tycker, dess tungrodda byråkratiska verksamhet, anser jag naturligtvis, att elever och föräldrar skall fortsätta, att skadeståndsanmäla till Barn och elevombudet. När barn och ungdomar är utsatta för mobbning och kränkning, och de drabbades bedömning är, att huvudmän inte sköter sina skyldigheter på ett adekvat sätt. Det är en viktig markering.” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 37).

”Om rektorer struntar i att anmäla brott, som har skett på skolan, anser jag, att föräldrar skall göra det!” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 81).

I Colorosos bok (finns på biblioteket) beskrivs på sid 174-180 hur man som förälder kan hjälpa det mobbade barnet att stärka sin självkänsla och träna hur man kan svara mobbare.

BEO (Barn- och elevombudet) kan ge råd och stöd, telefon 08-586 080 00.

Vad kan föräldrar till ett barn som mobbar göra? – några citat

En del av punkterna: ”Ingripa snabbt och beslutsamt… Skapa möjligheter att ’vara snäll’ … uppmuntra empati… Lära ut hur man knyter sunda kontakter med andra på ett respektfullt och fredligt sätt.” Diskutera med barnet hur han/hon skall ”försöka gottgöra (upprättelse), fundera ut hur han skall kunna undvika att det händer igen (lösning) och komma på ett sätt att närma sig barnet han skadat (försoning).” (Mobbningens tre ansikten, Coloroso 2004, sid 237-238).

”Vi måste inse att aggressiva barn behöver hjälp. Ett våldsamt och hotfullt barn är föremål för krafter som barnet självt inte kan kontrollera… Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att agera tidigt. Det är viktigt att tala klarspråk till föräldrarna, som ofta känner sig personligt angripna när man talar med dem om deras barns våldstendenser. Det är inte lätt för föräldrar att höra om sina barns svårigheter i skolan.” (Hot och våld i skola och samhälle, Kjell R Nilzon 2005, sid 38).

”Att ge barn en trygg familjesituation är det bästa preventiva skyddet mot aggressivt våld.” (Hot och våld i skola och samhälle, Kjell R Nilzon 2005, sid 39).

”Dysfunktionell ilska som tar sig extrema uttryck behöver ofta behandlas genom någon form av psykoterapi.” (Hot och våld i skola och samhälle, Kjell R Nilzon 2005, sid 39).

Vad föräldrar kan göra om deras barn mobbar beskrivs på sidorna 134-161 i Mobbningens tre ansikten av Coloroso (finns på biblioteken). Samt vad man kan göra i kontakten med skolan sid 236-238.

Vad ska och kan skolan göra? – några citat

”Budskapet till mobbarna måste vara helt klart: vi accepterar inte mobbning i vår klass/skola och vi kommer att se till att det blir slut på den… nu ska det vara slut på mobbningen och att kraftigare åtgärder kommer att vidtas om inte så sker.” (Mobbning i skolan, Olweus 2001, sid 75).

”Varför jag och de andra mobbade dig? Jag vet varför jag gjorde det: för att de vuxna tillät det. Jag har tänkt så mycket på detta de senaste veckorna. De vuxna sa aldrig ifrån. Det var lite som om det var ditt eget fel att du blev mobbad. Som om de vuxna också tyckte att du var knäpp och dum. Jag minns aldrig att de verkligen pratade med oss barn, att någon någonsin sa till mig eller de andra killarna som mobbade dig att vi skulle sluta. De valde att blunda och sopa det under mattan.” (HJÄLP – mitt barn är mobbat! Pipping 2013, sid 94).

”Det finns bara en sak att göra när ett barn – en tonåring – mobbas och kränks. Det är att omedelbart börja arbeta, och inte ge sig förrän man kommit tillrätta med problematiken.” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 109).

”Jag är övertygad om, att den skola som anmäler och försöker hålla rent från alla former av våld, mobbning, kränkning och skadegörelse – växer i anseende och får ökad tillströmning av elever!” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 80).

Vid enskilda samtalet med den mobbade: ”Till slut lovar man att man skall ha uppsikt över barnet ända tills mobbningen har upphört och barnet kan ha det bra i gruppen/klassen.” (Mobbning kan stoppas, Höiby 2002, sid 54).

Vid enskilda samtalet med mobbaren: ”Det är viktigt att också säga att man ska hjälpa mobbaren med att sluta med sina övergrepp så att han eller hon kan lära sig att bli en riktig kamrat.” (Mobbning kan stoppas, Höiby 2002, sid 55).

”Olweus visar att elever som är utsatta för mobbning under lång tid (ofta flera år) befinner sig i en svår situation och att deras möjligheter att förändra situationen är små, om inte de vuxna griper in för att åtgärda det hela.” (Mobbning kan stoppas, Höiby 2002, sid 18).

”… när man försöker reda upp en mobbningssituation måste man se till att mobboffret garanteras ett effektivt skydd mot trakasserier. Saken måste följas upp ingående ända tills faran för nya mobbningsförsök är praktiskt taget avlägsnad. Den mobbade eleven måste kunna lita på att de vuxna både vill och kan ge den hjälp han/hon behöver. Att hastigt och i förbigående ta upp ett mobbningsproblem i klassen utan att se till att offret i varje fall får ett rimligt skydd mot angrepp, är nästan alltid att göra saken ont värre. För att kunna ge den mobbade denna trygghet är det i regel nödvändigt med ett nära samarbete med och ett tätt utbyte av information mellan skolan och elevens familj.” (Mobbning i skolan, Olweus 2001, sid 77).

”En naturlig och enkel åtgärd för att motverka mobbning är att se till att skolan har ett välfungerande rastvaktsystem… Om en lärare å andra sidan är ute på rasten men låter bli att ingripa, så innebär detta ett tyst godkännande av mobbarnas beteende. Det signalerar klart till de mobbande eleverna att de kan fortsätta med sina aktiviteter utan större risk för negativa konsekvenser.” (Mobbning i skolan, Olweus2001, sid 53 och 54).

Hur bemöta mobbare: ”Det bästa resultatet uppnås genom en kombination av mycket uppskattning för positiva aktiviteter och konsekventa sanktioner för aggressivt, regelbrytande beteende… Några tänkbara sanktioner är följande: allvarligt enskilt samtal med eleven; att låta eleven sitta utanför rektorsexpeditionen under vissa raster, att låta eleven tillbringa en eller ett par timmar i en annan klass, t ex med yngre elever; att låta eleven hålla sig i närheten av en vakthavande lärare under ett antal raster; att sända eleven till ett allvarligt samtal hos rektor eller studierektor; att beröva eleven ett eller annat privilegium. Det kan också vara naturligt att ta kontakt med elevens föräldrar för att informera om situationen och försöka få till stånd ett samarbete med sikt på att förändra elevens uppförande.” (Mobbning i skolan, Olweus 2001, sid 66).

”Utsikten att en aggressiv elev eventuellt kan bli förflyttad om inte mobbningen upphör, kan också användas som påtryckning för att åstadkomma en förändring.” (Mobbning i skolan, Olweus 2001, sid 84).

Vad kan skolan göra åt en mobbare? (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 79).

  • ”Tillfällig omplacering inom den egna skolan. Det kan innebära särskild undervisningsgrupp eller enskild undervisning. (Skollagen 5 kap. 12 par)
  • Tillfällig placering på annan skola. (5 kap. 13 par)
  • Elever i kommunala grundskolor och grundsärskolor kan också flyttas permanent till annan skola. (10 kap. 30 par och 11 kap. 29 par)
  • Skollagen tillåter också tillfällig avstängning av en elev.” (Olsson, sid 79).

”Jag upprepar att min grundsyn är: Är det nödvändigt att någon eller några måste byta skola, så är det den/de som mobbar, som skall göra det!” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 72).

”SKOLAN FÅR INTE VARA EN ARENA, där handlingar som inte tillåts ute i samhället får ske, utan polisanmälan.” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 80). ”Har eleverna inte fyllt femton år, bör de tillsammans med vårdnadshavare, kallas till samtal hos polisen, som i sin tur skickar en kopia av utredningen till socialtjänsten.” (Verktyg mot mobbning och kränkning, Olsson 2013, sid 81).

”… en del av problemet med tystnaden kring mobbningen är att mobbning är förenat med skam… Önskvärt vore att detta tabu istället kunde brytas, inte minst med tanke på de fortsatta möjligheterna till åtgärder… Ett steg i rätt riktning mot ett minskat tabu är att de vuxna i skolan vågar tala om mobbning… vetskapen om att de vuxna kommer att agera är en viktig faktor i mobbningsarbetet.” (Mobbning – en fråga om makt, Björk 1999, sid 164).

”Några enkla förslag till åtgärder. Att nämna och benämna är ett viktigt steg i allt förändringsarbete. Ett första steg i mobbningsarbetet är därför att ge ett erkännande åt mobbningssituationen. Lita då på dina egna iakttagelser. Räkna inte med att någon av de inblandade kommer att informera dig, allra minst den mobbade. I den mån du känner dig osäker; utnyttja möjligheten till utvecklingssamtal.” (Mobbning – en fråga om makt, Björk 1999, sid 170).

”Relationsfrämjande insatser leder till en känsla av gemenskap och stärker vikänslan. Insatsen kan bidra med kunskaper om hur man gör för att förbättra vänskapsband, så att närmare relationer kan skapas även i större grupper. Det kan förskjuta fokus bort från att kämpa för en position i en hierarki. Aktiviteter som främjar relationer är också positivt för skolklimatet.” (Kränkningar i skolan, Skolverket 2013, sid 60 ).

Citaten är tagna ur följande böcker

Mobbningens tre ansikten- så bryter vi våldets onda cirkel av Barbara Coloroso, Damm förlag 2004 (slut på förlaget, men finns på biblioteken).

Mobbning i skolan – vad vi vet och vad vi kan göra av Dan Olweus, Liber 2001.

Verktyg mot mobbning och kränkning av Christer Olsson, Skolbörsen förlag 2013.

Mobbning – en fråga om makt av Gunilla Björk, Studentlitteratur 1999.

Kränkningar i skolan 2013, Skolverket.

Hot och våld i skola och samhälle av Kjell R Nilzon, Bokförlaget Kommunlitteratur AB 2005.

HJÄLP – mitt barn är mobbat! Av Lisbeth Pipping och Lars Arrhenius, Gothia Fortbildning 2013.

Antologin Utstött, Lärarförbundet 2007.